Ingrid André, lundabo och med rötter i Lund, har botaniserat i sin farfars papper och hittat berättelsen om Humbleboet. Hon är pensionerad bibliotekarie, tidigare redaktör för Gamla Lund-Nytt och nu textansvarig för Kulturportal Lund.

Det började med att jag tänkte göra mig av med en gammal, lätt trasig korgstol. Jag ville inte slänga den direkt, eftersom jag hade i bakhuvudet att någon sagt att den var gjord i Lund. Hade det funnits korgmakare i Lund? Sökning i Stadsbibliotekets Lundasamlings katalog ledde till en uppsats om Stenebergs korgverkstad, som legat i Tomegapsgatan. Alltså vägg i vägg med det hus, där jag visste att min anfader Victor Humbla bott. Enligt uppsatsen var Humbla kund hos Stenebergs, så proveniensen föreföll ganska säker. Korgstolen var gjord i Lund!

Kulturen tog gärna emot min gamla stol, men ville veta mer om Humblorna, gärna med gamla foton. Detta är vad jag fann.
Victor Humbla, som var min farmors morfar, föddes i Karlskrona 1812, gick i Karlskrona skola och blev student i Lund 1829. Han prästvigdes 1837 och fick sitt första förordnande i Ausås (där han träffade sin blivande hustru). Efter diverse förordnanden landade han slutligen 1841 i Lund, först som domkyrkoadjunkt och från 1850 som 2:e stadskomminister, en befattning som han behöll till sin död 1892.
Humbla gifte sig 1843 med Charlotte Westerström (1821–1884), dotter till häradsprosten Nils Peter Westerström i Ausås. De fick tio barn (en son och nio döttrar), ungefär ett barn vartannat år under perioden 1844– 1862. Tre dog som spädbarn, däribland den ende sonen. Flera av flickorna hade lungsot, några dog av det, några återhämtade sig, endast den yngsta, Bertha, drabbades aldrig.
Enligt tradition i släkten lät Victor Humbla plantera ett träd för varje barn i sin trädgård. Den blev med tiden blev ganska lummig och ska ha sträckt sig ända upp till Biskopsgatan, där den begränsades av ett plank.
Familjen Humbla bodde i Tomegapsgatan 11. Huset finns kvar idag, men yttertrappan mot gatan är borttagen. Det finns ett foto av ”Humbleboet”, taget på 1860-talet. Där kan man se pastor Humbla och en av hans döttrar på trappan, lite nedanför svärsonen bokförläggaren Jacob Gleerup och de Humbleboet vid Tomegapsgatan två yngsta döttrarna. I fönstren skymtar fru Humbla och ytterligare två av barnen.
Med stor barnaskara men troligen inte så stora inkomster, såg sig familjen nödgad att ta studerande som inackorderingar. Bland de första var bröderna Esaias (bibliotekarien vid UB) och Elof (språkforskaren) Tegnér samt deras yngre bror Jakob (jurist m.m., gift med Alice Tegnér).
I samlingsverket Minnen från gamla skånska prästhem har en av de inneboende, Gustaf Cederschiöld, berättat minnen från ”Humleboet”. Sällskapslivet var enkelt. Men hos Humblas umgicks många kända lundabor främst ur kyrkliga kretsar; till exempel K.F. Söderwall (sedermera professor i Nordiska språk), Edvard Rodhe (blivande biskop), fröknarna Eggert som förestod den Eggertska flickskolan, domprosten Per Eklund och Gottfrid Billing (även han blivande biskop).

Förste folkskoleinspektören
Vid 1800-talets mitt hörde skolstyrelse och fattigvårdsdirektion till kyrkan. Den s.k. Fattigskolan sorterade under fattigvårdsdirektionen. I kraft av sitt prästerliga ämbete var Humbla medlem av skolstyrelsen. 1853 beslöt man att samla alla stadens skolor i en organisation (folkskola och fattigskola) och att utse en gemensam inspektör. Uppdraget gick till Humbla, som således kan sägas ha blivit Lunds förste folkskoleinspektör. Han lämnade uppdraget på egen begäran 1862.

Flormanska stiftelsen
I egenskap av 2:e stadskomminister var Humbla medlem i Sodalitium Majus Lundense – ett slags prästgille (Kalendegille) med anor från medeltiden. På Humblas tid hade gillet endast tre medlemmar: 1:e och 2:e stadskomministrarna i Lund samt kyrkoherden i S:t Peters församling. Sodalitiebröderna förfogade över vissa ekonomiska resurser, bl.a. över den Flormanska stiftelsen. Fonden har sitt namn efter kirurgiprofessorn Arvid Henrik Florman, som testamenterat en del av sin kvarlåtenskap att användas till fria bostäder för behövande personer. Det enda synliga resultatet av stiftelsens verksamhet dittills var det lillakorsvirkeshuset på gården vid Kiliansgatan 8. Huset finns kvar idag. Humbla föreslog att fondpengar skulle användas till att bygga ett nytt hus som bättre uppfyllde testators ambitioner. Under hans ledning och med anlitande av byggmästare Peter Christian Sörensen (1824–1887) tillkom 1880 på Kiliansgatan 8 ett hus med fyra enrumslägenheter på bottenvåningen och två trerumslägenheter på andra våningen. Än idag syns skylten Flormanska stiftelsen på husets fasad.

Godmodig schartauan
Som präst var Victor Humbla – enligt Lunds stifts herdaminnen – schartauanskt sinnad. Men, fortsätter texten: ”Under sin mer än 50-åriga verksamhet … kom den tillbakadragne, men nitiske, samvetsgranne och godmodige VH att tillvinna sig varm uppskattning inom församlingen.” I synnerhet framhålls VH som konfirmationslärare ”stiftets kanske ypperste”.
Det lär ha funnits en lång rad fotoalbum med porträtt av konfirmanderna i Humblas kvarlåtenskap. Det är oklart var dessa har tagit vägen. Vet någon? Under sitt sista årtionde hade Humbla ständig tjänstledighet på grund av en ögonsjukdom, som till slut gjorde honom helt blind.

Charlotte Humbla
Victor Humbla fann sin hustru i den ståtliga prästgården i Ausås. Charlottes far, prosten N.P. Westerström, var född av en piga utom äktenskapet och hade alltså gjort en klassresa. Innan han blev präst hade han varit en framgångsrik lärare i Kristianstad och Karlskrona, där han slutade som rektor. I prästgården i Ausås utövades stor gästfrihet och Westerström lär ha varit en man med vetenskapliga och litterära intressen. Enligt Cederschiöld var Charlotte Humbla inte bara en god och praktisk husmor utan hade också intellektuella intressen, något som hon hade med sig hemifrån.

De sju döttrarna
Sju av de tio barnen nådde vuxen ålder. Hur klarade de sig i livet?Den äldsta, Jenny (1844–1874) gifte sig med bokförläggaren Jakob Gleerup. De bodde i det Gleerupska huset vid Stortorget. När hon dog ”bröstsjuk” endast 30 år gammal lämnade hon flera barn efter sig, men endast två nådde vuxen ålder.
Två av döttrarna förblev ogifta. Det var Mina (1846–1931) och Hilda (1850–1937).
När Victor Humbla dog 1892 upplöstes Humbleboet. Hilda och Mina kunde då flytta in i en trerumslägenhet i Flormanska stiftelsens hus. Mina skötte hemmet och Hilda undervisade, först som guvernant sedan som kristendomslärare vid Lunds fullständiga läroverk för flickor (f.d. Eggertska skolan där alla flickorna Humbla varit elever). Trots att Hilda och Mina måste ha levt i små omständigheter, erbjöd de några gånger i veckan s.k. kostdagar (= gratis mat) för utvalda teologistudenter.
Näst i ålder var Ebba (1854–1880). Efter systern Jennys död flyttade Ebba in till sin svåger Jacob Gleerup för att förestå hans hushåll i det Gleerupska huset. Ebba skrivs som söt och omsvärmad. Från 1879 var Erland Lagerlöf (den blivande Homerosöversättaren) anställd som informator till Gleerups två söner. Ebba Humbla och Erland Lagerlöf fann varandra och förlovade sig. Tyvärr var Ebba sjuk, hon tynade bort i lungsot och dog 1880.
Enligt Svenskt biografiskt lexikon förde Lagerlöf ”en dagbok från åren 79/80 som på ett gripande sätt vittnar om deras spröda lycka i skuggan av hennes tilltagande sjukdom. Dagboken berättar också om bådas varma kristna tro”. Enligt släkttraditionen kom Erland Lagerlöf aldrig över Ebbas död, i varje fall gifte han sig aldrig. Lagerlöf gav femton år senare ut en diktsamling. I den finns dikten Studenterna där han uttrycker sin sorg.

Det var i sommartiden
en solig morgonstund,
då foro tre studenter
så glade ifrån Lund.
När tåget gick ur staden,
den ene vardt så blek,
gick fram till vagnens fönster
och drog en suck så vek,
ej tänkte på att dölja
den sucken ur sin själ
och lyfte handen sakta
och vinkade farväl.
Då skämtade de andra:
”Pass på din hjärtetjuf!
De suckarna förråda
en kärlek bitterljuf.”

Han log ett sorgset löje:
”Kanhända är det så.”
Men sådant äkta nöje
försumma ej de två.
De skynda fram till fönstret.
”Hvar bor din ljufva vän?
Vi se blott kyrkogården,
hvad vinkar du åt den?”
Men tårad han sig vänder,
de hörde upp att le
och kramade hans händer
att tyst om tillgift be.

Två av Humblasystrarna gifte sig med samma man. Det var Lisen (1856–1884) och Anna (1858–1909) Lisen gifte sig bara 18 år gammal med den 30 år äldre kontraktsprosten Ored Palm i Västra Karaby. Efter att ha fött sju barn på nio år avled hon, troligen försvagad av lungsot och barnsbörd. Lisen var min farmors mor. Några år efter Lisens död, närmare bestämt 1888, gifte Ored Palm om sig med Lisens 30-åriga syster Anna. I det äktenskapet tillkom ytterligare fem barn.
Den yngsta av flickorna Humbla var Bertha (1862–1949). Hon var också den som aldrig drabbades av lungsoten. Hon gifte sig med kontraktsprosten Thorsten Warholm i Vellinge.
Victor och Charlotte Humbla är begravda på Norra kyrkogården tillsammans med Humblas mor, systrarna Hilda och Mina och de tre för tidigt döda barnen.

INGRID ANDRÉ