Vänskapens hus bedriver sin verksamhet i ett gammalt hus på Bredgatan 19, byggt 1794 och förvaltar även grannhuset Bredgatan 21, byggt 1790. Husen ägs av kommunen. År 1977 flyttade Vänskapens hus in. Tio år senare, 1987, ville Lunds fastighetskontor bygga om huset till fyra moderna lägenheter. Ninnie Sahlström, en av grundarna till Vänskapens hus, lyckades få kommunen att tänka om. Resultatet blev att Vänskapens hus fick en mångårig dispositionsrätt mot att man tog på sig ansvaret för att med varsam hand renovera det och grannhuset.

Bredgatan 19 är ett kulturhus. Den samvaro i hemmiljö som bedrivs där idag har gamla anor. Den förste ägaren, professor Pehr Tegman, hade en stor umgängeskrets. I salen stod trettio stolar uppradade längs väggarna enligt tidens sed. Även idag behövs många stolar. Vid föredragen på lördagskvällarna kan upp emot fyrtio personer sitta i det rosa rummet. Professorskan Sara Tegman var förmögen. Hon var född Gjörloff och dotter till ”Landskronakungen”. Professorshemmet stod öppet för studenterna från Värmland. Med den unga familjen Tegnér knöts täta band. Esaias Tegnér skrev en begravningsdikt över Pehr Tegman och lovordade i ett brev Sara Tegman: ”Många fruntimmer ingiva kärlek men jag känner ingen som har ingivit mig så mycken aktning”.

Många framstående personer har genom seklerna bott i eller vistats i huset. Albert Möller och hans hustru Ida född Wollin flyttade in 1874. De levde ett lyckligt familjeliv med barnen Lizzie, Fredrik och Inez. Albert Möller var sällskaplig och en tillgång i Lunds societetsliv. Annandag pingst förändrades allt. Familjens utflykt slutade tragiskt. Deras vagn välte. Fadern och sonen dog omedelbart men modern och de båda döttrarna överlevde. Inez och hennes äldre syster Lizzie blev lundaprofiler. De var båda mycket vackra men det var genom sina arbeten de blev berömda – Lizzie som hemslöjdsexpert och Inez som pianist.

Inez Möller (1879-1979) var den sista som bodde i huset. Hon lämnade det 1966 då hon flyttade till Ribbingska sjukhemmet där hon så småningom avled nästan 100 år gammal. Hennes namn lever idag bl.a. tack vare den stiftelse som är uppkallad efter henne. På 1930-talet hade hon fått ett stort arv från sin kusin Carl Magnus Möller. Det gjorde det möjligt för henne att flytta tillbaka till sitt barndomshem och att skänka pengar: 10.000:- till Lizzie Möllers julfond, 5.000:- till studentsångarna + 15.000:- till en sångbegåvad yngling. Hon ville förvalta sin rikedom på bästa sett och klara sig genom att leva på räntan. Dagligen uppsökte hon banken för att se till att aktierna inbringade så mycket som möjligt.

År 1950 gjorde hon i sitt testamente en stor donation främst avsedd för ensamma kvinnor – änkor och ogifta från borgerliga familjer så kallade pauvres honteux. Det blev Inez Möllers stiftelse, som har bostäder för utvalda äldre på Gasverksgatan, Svanegatan och Bankgatan. Även Ribbingska sjukhemmet blev ihågkommet. Det fick 25.000:- till Inez mors – Ida Möllers – minne. Inez var pianist och hade fått utbildning i både Köpenhamn och Paris. Ibland lär hon ha kallats till familjen Hill för att med sitt spel lugna sonen Carl Fredrik. År 1909 var hon med om att grunda Lunds kammarmusikförening och spelade sedan ofta vid deras konserter. Studentsångarnas dirigent Alfred Berg – fader Berg – engagerade henne att som ensam dam medverka vid vårkonserterna. Hon blev studentsångarnas firade medelpunkt. På sin födelsedag 5 november uppvaktades hon varje år till dess att hon fyllde 80 år med en serenad utanför sin bostad. Hon anlitades som pianist i många sammanhang. Höjdpunkter var när hon fick ackompanjera operasångaren John Forsell. Från år 1914 var hon anställd som lärare i pianospel vid Ilmari Florell von Delwigs musikskola.

Lizzie Möller (1864-1926) var pionjär inom hemslöjden. Tillsammans med friherre Hans Otto Ramel, friherrinnan Henriette Coyet och Märta Måås-Fjetterström bildade hon år 1905 Malmöhus läns hemslöjdsförening. Hon var direktris för affärerna i Malmö och Helsingborg, ledde verksamheten med kurser och utställningar och reste runt och inventerade gammal slöjd i gårdarna. Under sina resor besökte hon 246 socknar och antecknade 17.600 föremål. En del fotograferades och färglades i efterhand. Redan 1914 fick hon medaljen Litteris et artibus och vid sin 60-årsdag mottog hon ovationsartade hyllningar i Bredgatan 19. Ett par år senare dog hon. Hon har utfört en enastående kulturgärning genom att rädda de gamla skatterna bortglömda i kistor från 1600-talet och framåt. De vittnar om kvinnors skaparlust i lysande färger, kvinnors dröm om skönhet i vardagens hårda slit. Lizzie Möllers dockskåp har glatt många barn. Det skänktes år 1927 till Kulturen av systern Inez.

MARGARETA WICKSTRÖM