Margareta Wickström minns Elsa Jönsson som försåg lundaborna med kläder från London, Paris och Katja.

När jag arbetade i Lundasamlingen skrev en student om Olga Hansson och hennes Ateljé Chic. Hans uppsats blev en hel bok. När jag hade läst den beslöt jag att ordna en utställning i Lundasamlingen med kläder från Ateljé Chic. Många hade kvar något plagg som de inte nänts slänga. Utställningen lockade många besökare.
I Lund fanns vid sista hälften av 1900-talet ytterligare en känd och älskad modeaffär– Ida Jönssons ägd av Elsa Jönsson. Olga Hanssons butik låg vid Bantorget och Elsa Jönssons vid Stortorget. Jag insåg att även Elsa Jönssons affär var värd en utställning. Kläderna strömmade in. I salongen i Lundasamlingen hängde tre underbara brudklänningar uppsydda i syateljén och designade av Thea Welin. I de andra rummen fanns praktiska vardagskläder från MMT skapade av Katja of Sweden, kreationer från modehus i Paris och svensktillverkade kläder av hög kvalitet.

Elsa Jönsson hade ingen som helst erfarenhet av modebranschen när hon med djärvt mod söndagen den 3 november 1951, under överinseende av advokat Hans Ingemansson, skrev på kontraktet som gjorde henne till ägare av Ida Jönssons syateljé och affär. Dagen därpå satte hon nyckeln i låset till affären som nu blivit hennes. Avtalet med Ida Jönsson var ekonomiskt betungande. Hon skulle betala 2.000:-/mån i tio år. Det var mycket pengar på 1950-talet.
Elsa Jönsson hade gått på handelsskola i Malmö och hade hjälpt Ida Jönsson med bokföring och dylikt. Plötsligt ville Ida Jönsson dra sig tillbaka. Hon hade drabbats av en stor sorg. Affären skulle överlåtas. Flera spekulanter fanns men när ingen slog till vände sig Ida Jönsson till Elsa Jönsson som arbetade i köttaffären i närheten av Ida Jönssons butik. Efter att ha tänkt fram och tillbaka och rådgjort med sin man vågade Elsa Jönsson ta klivet från charkuteri- till modebranschen. Hennes far slaktarmästare Anders Andersson hade ägt den köttaffär vid Krafts torg som hon och hennes man Ernst Jönsson övertagit på 1930-talet.

Redan som unga hade hon och hennes syskon fått hjälpa till i faderns affär. Hon visste hur slitsamt det var att arbeta i och att äga en affär.
Den affär hon övertog 1951 skilde sig mycket från den hon lämnade 1974. Ida Jönssons affär hade haft gott anseende och varor av hög kvalitet men Elsa Jönsson förvandlade den till en butik som man ännu pratar lyriskt om.
Ingen kunde undgå att se att affären hade bytt ägare. Elsa Jönsson ville snabbt bli av med en del av det gamla sortimentet. Hennes unge systerson Sven Ingvar Andersson, som läste i Lund, erbjöd sig att ta hand om skyltningen. Han fyllde hela skyltfönsterna med korsetter och andra underkläder upphängda på tvättlinor. En del människor förfasade sig men försäljningen gick bra. Han blev sedan professor i landskapsarkitektur.
Redan 1952 lät Elsa Jönsson bygga om affären. Två duktiga kvinnliga butiksägare hade anlitat Inredningskompaniet i Malmö till sina affärer Ateljé Chic respektive Iris blomsterhandel. Elsa följde deras exempel.
På Ida Jönssons tid (inte släkt med Elsa Jönsson) hade tonvikten legat på underkläder, tyger och syateljé. Elsa Jönsson beslöt att satsa på konfektion. Hon fick ensamrätt i Lund på Katja of Swedens kläder. Förutom märkesplagg från flera kända företag försåg hon sina kunder med kläder från London och från modehus i Paris. Flera gånger varje år reste hon till Paris. Varje inköp innebar ett ekonomiskt risktagande. Hennes metod var att ha en särskild kund i åtanke för varje plagg hon köpte. Det lyckades ofta.

Flera gånger ordnade Elsa Jönsson mannekänguppvisningar. Den första var i Akademiska föreningens stora sal med systersonen Sven Ingvar Andersson son konferencier. Senare hölls visningar på Grand Hotell med mannekänger från Malmö och Staffan Åkerbergs orkester. Konferencier var Maj Fant. Det var fullt! Visningar hölls även på Lunds nation och på Lunds konsthall med Elsa Jönssons dotter Eva som konferencier.
Syaleljén krympte och försvann men affären växte på alla håll och kanter och kom att sträcka sig längre och längre in på Kungsgatan. Katja of Sweden fick en egen Boutique. Hur stor affären än blev så gav man inte avkall på sin fantastiska service. Dottern Eva berättade att hon en gång hade flugit fram och tillbaka till London för att hämta en balklänning till en kund. När firman var som störst hade man 20 anställda.
Elsa Jönsson kom från en mycket bra familj. Hon hade med sig hemifrån att man ska arbeta hårt själv och behandla de anställda väl. På hennes föräldrars gård var det bra att vara piga och dräng. Man var mån om dem och så var maten så god och riklig och man fick sitta till bords med värdfolket.
De sista åren i sitt liv bodde Elsa Jönsson nöjd och belåten på Värpinge ålderdomshem. Hon hade all anledning att med stolthet se tillbaka på en lysande yrkeskarriär.

Margareta Wickström