En av de skulptörer som kommit att förknippas starkast med Skåne måste vara Axel Ebbe (1868–1941). Hans arbete under 1900-talets första hälft har placerat skulpturer runt om i Skåne. Vi känner honom från verk som Sjöormen (1935) på Stortorget i Trelleborg och de monumentala skulpturen Arbetets ära (1929) på Möllevångstorget i Malmö – där arbetarna bär upp Malmö stad representerad i formen av ett stort granitblock.

Carl Laurin kommenterar i ett brev till Ragnar Josephson då Josephson utsetts till professor i konsthistoria i Lund att ”[d]u äro ej piskad att anse Axel Ebbe vara för mer än Milles och att sätta Ernst Ahlgren över Strindberg, för att du i en av oss erövrad provins, där vi behagat anlägga ett universitet, blivit professor”. Att en konsthistoriker som Laurin väljer Ebbe som exempel tyder på Ebbes ställning i den sydliga provinsen vid tiden. Josephson tog emellertid det hela med ro, Strindberg hade ju trots allt övergett Stockholm för Lund och en staty av Miles, kommenterar han, hade han själv varit med och invigt i Helsingborg. Josephson berättar att han vid en sammankomst i Malmö högläst ur Laurins humoristiska brev och att ”en gammal fin konst- och fågelfilosof” efter uppläsningen tagit honom ”avsides och ville milt övertyga [Josephson] om att Ebbe verkligen var ofantligt överlägsen Milles”.

I Lund har vi ett antal offentliga exempel på Ebbes konstnärskap. I Botaniska trädgården står Ebbes minnesmonument över botanikern, litteraturkritikern och agitatorn Bengt Lidforss. Lidforss är här representerad av en örn som står upprätt och spanar ut över trädgården. Ebbes minnesmonument över Lidforss var emellertid från början tänkt att vara av ett helt annat slag. Året efter Lidforss död höll man i Folkets hus i Lund en minnesfest och vid denna annonserades att en pengainsamling för en minnesvård över Lidforss skulle organiseras bland de svenska arbetarna, och ytterligare en insamling bland akademikerna. Dagens Nyheter rapporterar att minnesmonumentet kommer att bli ”storartat vacker och väl belysande, samt skall framställa i övermänsklig storlek en naken manlig gestalt, som störtar upp en barriär, vars yttersta krön han bestiger i samma ögonblick som han mötes av en blixt, vilken han fångar i handen”. Storslagna planer. Detta verk fick aldrig se dagens ljus utan istället fick staden den konceptuellt mer enkla minnesvården som ännu finns idag. Överblickandes Historiska museet och Tegnérplatsen, på var sin sida av balkongen ovanför huvudingången till Skånska Brands hus, finns de båda skulpturerna Ringaren och Brand. Den ena är en naken mansfigur som ringer i en stor klocka, den andra en kvinnofigur som skyddande håller sitt barn i famnen. Ett stenkast från Ringaren och Brand, i Lundagård, har vi ytterligare två exempel på Ebbes konst.

På universitetsplatsen står den välkända Mannen som bryter sig ut ur klippan (1918) föreställande en mansfigur som står i begrepp att bryta sig fri ur graniten som omger honom. Skulpturen var en gåva från Lunds stad till universitet på dess 250-årsjubileum, det sades då att det är ”den forskande människotanken, som bryter sig ur materiens band”. Även om lundabor i regel nog uppskattar statyn på universitetsplatsen har inte alla i Lund välkomnat Ebbes konstverk med öppen famn; den sedermera professorn i konsthistoria Aron Borelius (vid tiden docent) uttalade sig i tidningen Lundagård om Lidforss-monumentet och Mannen som bryter sig ur klippan. Detta i en kommentar till ”statyfrågan” om en potentiell Linnéstaty i staden, han skriver: 

“Vår stad har inte haft många ”statyfrågor” under senare år, men de få monument, som åstadkommits här, äro knappast några prydnader för de resp. uppställningsplatserna. Den träckande örnen på B. L:s minnessten i Bot. trädgården borde bekostats av Nationella Ungdomsförbundet, och jag tror icke att det i hela vårt land rests ett offentligt skulpturverk, som i fråga om banalitet i uppslag och framför allt utförande skulle kunna tävla med den klämde man, som på något egendomligt vis krånglat in sig i ”klippan” bredvid grodfontänen”.

Det andra verket i Lundagård går kanske en del obemärkt förbi även om det ofta ingår i besökarnas blickfång, måhända i stundom täckt av en Djingis Khan- eller Uarda-spexaffisch. Verket i fråga är bronsreliefen från 1914 över Akademiska Föreningen västra huvudingång. Redan i ritningarna inför tillbyggnaden 1909–1911 hade arkitekt Fredrik Sundbärg lämnat plats för en relief i ett bågvalv över den nya huvudingången. Men det dröjde alltså till 1914 innan visionen realiserades. Bronsreliefen är en gåva från Lunds studentkår till Akademiska Föreningen och pengarna som användes för att betala konstverket utgjordes av överskottet från 1912 års karneval. I räkenskaperna för 1914 kan vi läsa att kostnaderna för verket uppgick till 3829,73 kronor. Denna summa inkluderar endast inköpen av det material som behövdes för att gjuta reliefen, detta då Ebbe redan erbjudit sig att efterskänka kostnaderna för själva det konstnärliga arbetet med att skapa ett verk till Akademiska Föreningen. Reliefen, Mot målet, avtäcktes vid Tegnérsfesten och hade fram tills dess varit dolt under en säckväv. Kårordförande Olof Sundin överlämnade gåvan till Föreningens ordförande Nils Flensburg. Rector magnificus Axel Kock, biskop Billing samt representanter från Köpenhamns studentkår hade även infunnit sig och efter överlämnandet stämde man upp i sångerna Stå stark och Vårt land.

Angående motivet rapporterar någon tidning att det är just Esaias Tegnér som är avbildad. Dagens Nyheter konstaterar att den föreställer ”en yngling sträckande sig mot sitt livsmål”, Svenska Dagbladet skriver att verket framställer ”en ung, naken mansfigur, som spanar ut i rymden mot solen” och Trelleborgstidningen skriver att den ”enkelt storslagna Ebberska reliefen, som nu pryder det förut tomma bågfältet öfver Akademiska föreningens hufvudportal, utgöres af en ynglingagestalt i kroppstorlek, som springer mot den ljusgifvande solen. Det vackra konstverket vill sålunda utgöra sinnebilden af ynglingens sträfvan mot sin lefnads mål” de konstaterar även att till ”den underbara reliefen har konstnären fogat följande text:”

Mot målet

Fram
i landsvägens damm
stormar en sven med ande het
att fånga Målet – det stora. –
Hvilket – icke han vet,
men det är stort,
nå dit skall han fort,
har ej tid att med tankar förlora.
Han hastar kring vårt jordeklot
i vind, som är med, i vind som är emot,
men Målet han fann ingalunda,
och svennen börjar begrunda:
»Djupt därnere i innanmätet
månde det ligga af andra förgätet!»
Griper fatt med nytöndt mod:
»Min varder äran
min evigheten» –
och gräfver en brunn tvärs jordeplaneten,
men ej mötte spaden den Vises klenod. –
Trött sitter han och hvilar,
ser under hopdragna ögonbryn
en molngigant, som ilar:
»I etern, där är det, i skun!» –
Hvem hade rätt
och hvem ljög,
som sade i brinnande sol han flög
eller föll ned i sitt gräfda hål
och sålunda fann ett mål. –
Om det hände på senare sätt
enligt godtfolks sägen
nog kraflar han fram den vägen,
finner sitt innersta jag helt lugnt
om än ej såsom verldens medelpunkt. –
Förthy – go vänner,
sådanna svenner
dö aldrig. –

OLOF LARSSON

Ringaren och Brand’ över Skånska Brands fasad.

‘Mannen som bryter sig ut ur klippan’ (1918) i Lundagård.

Bengt Lidforss’ minnesmonument i Botaniska trädgården.

En för tiden inte helt ovanlig syn; högtidliga invigningar med fanborg och dignitärer. Från avtäckandet av ‘Mot målet’ 1914. Kårordförande Olof Sundin talar. AF:s Arkiv.