Botaniska trädgården var uppodlad redan under medeltiden – men för ett helt annat ändamål. Marken var Lunde Hospitals Jord och arkeologerna har påträffat välbevarade medeltida odlingslager

Hospitalet i Spetelöv fanns fortfarande upptaget i jordeboken år 1650 och på en karta upprättad 1745 finns hospitalet markerat som ruin. Någonstans däremellan slutade hospitalets verksamhet i Spetelöv. En omfattande utgrävning av hospitalet gjordes under 1938-1948 och omformades till Sankt Jörgens park för att freda området för bebyggelse. Hospitalsjorden fungerade nog både för Helgeandshuset på söder och Spetelöv då de efter reformationen slogs ihop för att kunna hjälpa fler sjuka och fattiga.

Första gången Lunds Hospital nämns i skriftliga källor är i ett brev utfärdat kring år 1231, där alla trogna kristna uppmanas ge allmosor åt Hospitalet och bröderna som led av stor fattigdom. Hospital och Helgeandshus skulle äga bestånd och ta emot de antal sjuka, som kunde födas på deras inkomster. Föreståndarna skulle varje år redogöra över förvaltningen inför konungen eller dennes representant. Lunde Hospitals Jord fungerade som odlingsmark fram till år 1815, då lyckan uppläts åt universitetet för att inrätta en ”Trädskola för wilda träd”. Med trädförsäljning och genom att skänka bort plantor skulle traktens bönder förmås att plantera fler träd. 

Initiativet att flytta Botaniska trädgården från Universitetsplatsen, togs av J. G. Agardh, professor i botanik. Han ansvarade för planläggningen av trädgården år 1860 och delvis även utformningen av byggnaderna. Trädgårdsidealet den här tiden var engelska landskapsparker med slingrande oregelbundna gångar, vilket krockade med Agardhs systematiskt anlagda trädgårdsstruktur. Resultatet blev en kompromiss, där mittpartiet fick en mer regelbunden uppdelning och ytterpartiet en friare utformning.

Medeltida odlingslager
I samband med ledningsarbeten i norra halvan av Botaniska trädgården i mars 2012, utförde Kulturen en arkeologisk förundersökning. Kunskapen om hur Lunde Hospitals Jord användes under medeltiden är hittills baserat på skriftliga källor där området nämns i förbigående. Två schaktningsområden blev aktuella, det ena söder om Agardhsdammen och det andra öster om Agardhshuset i den norra delen. I det södra området vid dammen hade omfattande schaktningsarbeten utförts under 1860-talet för orangeriet och moränlera återanvändes för att täta dammen. Söder om kolhuset från 1860 påträffades rester efter en lertäkt, vilket visar att området inte enbart var odlingsmark under medeltiden. Leran användes troligen för lerklining av Hospitalets byggnader som skulle förbättras eller byggas.

I norra schaktningsområdet fanns välbevarade och omfattande medeltida odlingslager som tyder på ett långvarigt användande av odlingsmarken. Inslag av träkol och senmedeltida keramik tyder på att bebyggelse fanns i närheten, även om inga husrester påträffades vid denna schaktningsövervakning. Anläggningsfasen av Botaniska trädgården var märkbar med kullerstensbeläggning och flera lager med grus ovanpå. Den första markbeläggningen på gångarna i Botaniska trädgården bestod av ett rödbrunt relativt grovkornigt grus som troligen var hämtat i ett lokalt grustag.

Beslutet att placera en Botanisk trädgård på Hospitalets jord förefaller ha varit väl genomtänkt då jorden redan var lämpad för ändamålet. Trädgården skänker fortfarande stor glädje åt besökaren – precis som den gjorde på 1880- talet. Som medeltida lämning betraktat bidrar arkeologiska undersökningar i ägorna utanför stadsvallen till att nyansera de skriftliga källorna och hjälper oss att utveckla diskussionerna kring hur Lundaborna använde sin stad både innanför och utanför vallarna.

AJA GULDÅKER, KULTUREN