Föreningen Gamla Lund 100 år – så började det

Varför kom Gamla Lund att bildas just våren 1918? Faktum är att Lund fick sin stadshistoriska förening ganska sent, senare än till exempel Malmö där Malmö Forn­minnes­förening bildats redan 1909 när den snabba industrialiseringen skapat ett stort förändringstryck i stadsmiljön. Att Lund kom till skott 1918 berodde på såväl samhälls­klimatet som världsläget.

Bakgrunden – ett Europa i förvandling

I april 1918 pågick första världskriget som skulle fortsätta sju månader till. Också neutrala Sverige hade påverkats och präglades av folkförsörjningsproblem. Under den kalla våren 1917 hade kravaller och demonstrationer utbrutit på många håll i landet. Man fruktade att oroligheterna skulle urarta i revolution. I Malmö samlades den 25 april 1917 25 000 människor på Stortorget för att protestera mot matbrist och dyrtid. Samma dag anordnade arbetar­organisationerna i Lund en demonstration mot livsmedelsbristen. Klockan 11.00 lämnade nästan alla arbetare sina arbetsplatser för att gå i demonstrationståget som slutade på Stortorget där de styrande uppvaktades. Från ett fönster i Rådhuset talade den ledande socialdemokraten Anders Eriksson till församlingen.

Första världskriget ledde till oktoberrevolutionen 1917 i Ryssland. I januari 1918 utbröt det blodiga inbördeskriget i Finland som avslutades i maj med seger för den vita sidan. Då hade Ryssland i början av mars slutit separatfred med centralmakterna och dragit sig ur världskriget. I Sverige hade en liberal-socialdemokratisk regering tillträtt i oktober 1917. Bland annat rösträttsfrågan var central.

Gamla Lund bildades alltså i en osäker tid och i ett Europa under stark förvandling. En av orsakerna till föreningens vilja att ”bevara stadens minnen” låg säkert i värnandet om det bestående. Man ville stärka Lundabornas identitetskänsla och solidaritet. Polemiskt uttryckt sökte en borgerlighet oroad av samhällsförändringarna i industrialismens spår historisk legi­timitet både när Kulturen bildades 1892 och Gamla Lund 1918. I det senare fallet hade dessutom ”det industrialiserade kriget” kraftigt understrukit vad som stod på spel.

Troligen fanns också – nutida uttryckt – en marknadsföringsidé att lyfta fram det moderna Lund med hjälp av stadens långa och till stora delar exceptionella historia. Väsentligt i sammanhanget var att Kulturens arkeologiska undersökningar som pågått sedan 1890-talet började ge en ny bild av medeltidens Lund. Stadens modernistiska självkänsla hade kraftigt stärkts med den stora Industri, Slöjd- och Konstutställningen i Lund 1907 – Lunda­utställningen. År 1918 hade effekterna av satsningen klingat av och nya initiativ behövdes.

Någon bevaringsdebatt i nutida mening fanns inte när Gamla Lund grundades. I första hand skulle stadens historiska minnen beskrivas och därmed bevaras. Den fysiska stadsmiljön var ett underordnat intresse och kunde i trängande fall musealiseras. Styrelseledamoten Georg Karlin hade varit tidigt ute och räddat historiskt viktiga Lundabyggnader till Kulturen – Dekanhuset 1908, Berlingska huset 1911 och Wahlbomska huset 1913. Men han hade också med emfas hävdat att en byggnad som rycks upp med rötterna förlorar det mesta av sin historiska identitet.

Vem bildade Gamla Lund?

Föreningen Det Gamla Lund bildades den 27 april 1918. Idén hade offentliggjorts den 9 april med ett upprop undertecknat av professorn, tillika stadsfullmäktiges ordförande C G Björling och 50 andra Lundabor. Flertalet var mycket välkända – prominenser som biskop Gottfrid ­Billing, borgmästare Carl Brink, redaktör Waldemar Bülow, landsarkivarie Lauritz Weibull och domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin. Av undertecknarna tillhörde hela 21 stadsfullmäktige. Universitetet representerades av 6 professorer, 1 docent, 1 landsarkivarie, 1 biblioteksamanuens och 1 professorska. Anders Eriksson, expeditör på Arbetet och ledande socialdemokrat, stack ut, liksom de 5 kvinnor som tagits in i ”finrummet”.

Det fanns alltså rejäl tyngd bakom uppropet och initiativet till föreningen kom i hög grad från officiellt och akademiskt håll. Till första mötet på Grand Hotel samlades ”ett stort antal samhällsmedlemmar” (ca 90) som åhörde föredraget ”Staden Lunds historia” av Lauritz Weibull. Sedan bildades föreningen och ett stadgeförslag godkändes. Till styrelse valdes Carl G Björling, Lauritz Weibull, Ewert Wrangel, Gunnar Carlqvist, Georg Karlin, Theodor Wåhlin och Otto Rydbeck. Utan överdrift var detta den mest kvalificerade styrelse som kunde uppletas i Lund. Och föreningens huvudinriktning angavs tydligt: Lunds historia!

Grus i maskineriet: akademi kontra stad

Lite i skymundan som suppleant hamnade ordföranden i drätselkammaren (kommun­styrelsen) apotekaren Fredrik Montelin. I själva verket hade han initierat uppropet – och nog räknat med en post som ordinarie styrelseledamot. Under 1900-talets tre första decennier var Montelin ”stadens starke man” och hade ett finger med i det mesta som hände i Lund. Att han spelat en viktig roll för bildandet av Gamla Lund visar ett brev den 5 maj 1918 från styrelseledamoten E Wrangel till ordföranden:

”Härmed får jag anmäla, att jag tillsvidare icke kommer att deltaga i föreningens styrelsesammanträden, utan anhåller att till dessa varje gång må kallas i mitt ställe suppleanten och apotekaren F. Montelin. Jag anser det vara av synnerligen stor vikt, att en icke akademisk medborgare i staden sitter i styrelsen, allrahelst denne man är hela företagets upphovsman.”

Fredrik Montelin såg med oro på den akademiska dominansen i Gamla Lund och försökte ändra på detta. Det syns i styrelseprotokollet från den 20 januari 1919:

Ӥ 2

Hr. Montelin framförde en del betänkligheter angående föreningens och speciellt dess styrelses organisation, önskade en styrelse sammansatt av representanter för stadens kommunala myndigheter och organisationer med ett arbetsutskott motsvarande ungefär den nuvarande styrelsen och menade att sympatier i samhället, utan vilka föreningen saknade framtidsmöjligheter, endast på detta sätt kunde framalstras. Mot Hr. Montelins argumentering, som inte utmynnat i något bestämt yrkande, invändes av Hr. Ordf., Hr. Wåhlin och Hr. Weibull att ingen anledning funnes att se föreningens framtid så pessimistiskt och att i varje fall det vore styrelsens skyldighet enligt sitt åtagna uppdrag ombesörja den första publikationen och ett nytt årsmöte och f. ö. se tiden an.”

Även utanför styrelsen höjdes röster mot den akademiska dominansen. Signaturen ”En av många” tilllskrev styrelsen:

”Med stor tillslutning och entusiasm bildades förra året en förening med ovanstående namn. Styrelse och stadgar antogos. Sedan har på 3/4 år intet hörts av saken. Vad gör styrelsen? Jo, heter det, den skall någon gång framledes utlysa ett möte, vid vilket ett lärt föredrag skall hållas och en lärd skrift utdelas. Gott och väl! Men under tiden håller intresset på att dö bort. Vore det då icke bättre att avhålla ett eller annat möte utan så lärt program? Undertecknad tror sig veta, att flera föredrag kunna erhållas, vilka kanske icke grunda sig på medeltidsforskning, men likväl vore av värde och intresse mer än de ”lärda” föredragen och skrifterna. Men styrelsen består ju nästan uteslutande av lärda herrar – de ”borgerliga” fingo stanna utanför, t. o. m. initiativtagaren till hela saken blev blott suppleant …”

Det skulle dröja till 1940 innan en officiell representant för staden togs in i Gamla Lunds styrelse.

Vad gör Gamla Lund?

Det första årsmötet ägde rum den 28 maj 1919. Då höll konstprofessorn Evert Wrangel föredraget ”Nya forskningar om det gamla Lund”. Därefter har verksamheten rullat på i denna livskraftiga förening.

Årsboken. Den första årsboken i Gamla Lunds obrutna serie utgavs 1919. Hela serien omfattar numera massiv kunskap om Lunds historia och då långtifrån bara om medeltiden. Detta bevarande av stadens minnen har blivit det mest bestående resultatet av föreningens verksamhet. Årsboken är också ett starkt skäl till medlemskap, vilket gör det än viktigare att vidmakthålla kvalitén. Sedan 1988 utges också medlemsbladet Gamla Lund-Nytt.

Föredrag och utfärder. Föredragen har varit med från början och de historiska utfärderna tog sin början 1931. Guidade stadsvandringar genomfördes också under lång tid. År 1924 var föreningen remissinstans då Lunds kvarter namngavs. Numera spelar programverksamheten en central roll för föreningen.

Bevaringsfrågor. När Gamla Lund bildades stod bevarandet inte överst på dagordningen, men snart kom föreningen att engagera sig för räddandet av historiskt intressanta byggnader. Den första var Lancasterskolan, ett korsvirkeshus vid Bredgatan som 1923 stod inför rivning. Sedan följde insatser för bland annat Stäket (1929 och 1934), Petriplatsen, Rådhuset (1954), Nöden (1966) och mot Gatugenombrottet (1967).

Då Drottens museum invigdes 1987 hade medlen till utställningen tillkommit på initiativ från Gamla Lund. Föreningen är sedan länge remissinstans vid kommunens nybyggnadsplanering och avger yttranden till byggnadsnämnden. På senare år har föreningen varit engagerad i bland annat diskussionerna kring Östervångsskolan, Zoologiska museet och spårvägen.

Ett skönhetsråd för Lund. I början av 1920-talet behandlade stadsfullmäktige en motion om ett skönhetsråd i Lund. Från Gamla Lund meddelades att dess styrelse skulle kunna fungera som skönhetsråd mot ett årligt anslag på 500 kronor. Något skönhetsråd blev det inte, men föreningen fick anslaget.

Ordförande under 100 år

Styrelsen spelar en mycket viktig roll. Den bestämmer om opinionsbildning, programverksamhet och årsböcker. Och även om föreningen är främst rådgivande i stadsmiljö­frågorna, så har genom åren aktioner för ”bevarande av stadens minnesmärken” de facto påverkat politiken. Inte minst är en engagerad och drivande ordförande viktig. På hundra år har 13 personer hållit i klubban. Mansdominansen har varit total. Två särskilt framstående ordförande kan framhållas:

Ragnar Blomqvist (1901–1983) gjorde en utomordentlig insats under en tjugofyraårig period då Lund var utsatt för ett kraftigt omvandlingstryck. Samtidigt arbetade han på Kulturen som antikvarie och stadsantikvarie. Blomqvist gjorde föreningen till en viktig spelare i bevaringsfrågorna.

Eric Rasmusson (1916–2011) vitaliserade under sina sju år föreningen och startade Gamla Lund-Nytt. Under hans ordförandeperiod gick medlemstalet upp till det högsta någonsin – 4 000.

Ordföranden i Gamla Lund:

Carl G Björling 1918–1928

Evert Wrangel 1929–1940

Otto Rydbeck 1940–1947

Ragnar Blomqvist 1947–1971

Hampus Lyttkens 1971–1975

Sven Håkan Ohlsson 1975–1984

Eric Rasmusson 1984–1991

Bengt Pamp 1991–1999

K Arne Blom 1999–2008

Jan Dahlin 2008–2009

Cecilia Nelson 2009–2010 tf

Bengt Streijffert 2010–2014

K Arne Blom 2014–2016

Erik Larsson 2016–

Slutord på vägen

För Gamla Lunds fortbestånd är det avgörande att verksamheten drivs aktivt och utåtriktat. Varken ordförande eller styrelseledamöter ska sitta på sina poster honoris causa. De måste – som det står i den första stadgans portalparagraf – ”nitälska för staden Lunds minnen”.

Claes Wahlöö

Källa: Blomqvist, Ragnar, Föreningen Gamla Lund under 50 år. Manuskript 1968 i Gamla Lunds arkiv.