På Bredgatan 5 ligger en fastighet som benämns Åke Hans. Här huserar Fabriks- och Hantverksföreningen i Lund eller som de numera heter, Företagarna i Lund, bildat 1847 som en av landets tidigaste hantverksföreningar. Efter att skråväsendet 1846 upphört bestämdes att fabrikanter och hantverkare skulle skiljas från handelsmännen och bilda en egen förening och Lundaföreningen kom att bli en av de största i landet. Man sysslade med understöd, föreningsverksamhet och utdelande av mästerskap och gesäller bland annat. 

Sedan 1847 hade föreningen haft sina lokaler i ”Gamla rådhuset” på stortorgets norra sida men platsbrist och ökande medlemsantal gjorde att man behövde hitta en annan lösning. 1899 kom den driftige och idérike Axel Andersson att bli föreningens ordförande och han tog upp tanken om att genom ett fastighetsaktiebolag skaffa nödiga lokaler. En byggnadsfond, tidigare upprättat för detta ändmål användes nu och aktier tecknades för hela summan; för ett aktiekapital av 20 450:- kronor blev det 409 aktier. 

26 oktober 1900 bildades så det särskilda fastighetsbolag som fick uppdrag att hitta en lösning på bostadsfrågan. Bolagets styrelse stod nu inför uppgiften att skaffa en större, lämplig plats för sammanträdena, rum för klubbsamvaro, arkiv och umgängesrum för föreningsmedlemmarna. 

Vid denna tid var gården vid Bredgatan 5 och gatuhuset med värdshuset ”Norden”, i dagligt tal kallat ”Åke Hans” efter en tidigare källarmästare, till salu med anledning av förre ägarens död. Fastigheten verkade fördelaktig för föreningen ur flera aspekter och man beslöt därför inköpa tomten Sankt Peter 10 och med den gatuhuset med krog, vilket skedde 1901. 

Åke Hans hade länge varit en samlingsplats för stadens professorer, studenter, borgare och bönder och under de perioder då Strindberg bodde i staden var krogen för honom och hans närmaste en daglig företeelse. Några av hans dryckesbröder där kan nämnas: Fakiren/Axel Wallengren, redaktör Waldemar Bülow, och professor Bengt Lidforss. Tidigare besökare pratade gärna om ställets enastående ”sexor” och den rökta ålen man för en ringa penning serverades här. 

Man firade här speciella ”Bellmandagar” på 20-talet, hade teminsfester och tentabalunser och säsongen avslutades med fyrverkerier och ”illuminationer”.

Trädgården öppnade alltid 1 maj. Krögare Åke Hans byggde fem små paviljonger, så kallade ”punschhålor” för mindre sällskap. I minnesskriften berättas om lundabor och tidigare besökare av krogen som skildrar de ”åldriga men dock så trivsamma lokalerna i gatubyggnaden, […] den lummiga trädgården med sin sommarmatsal och sina små paviljonger för enskilda sällskap, sina bersåer av lövrika häckar, vilka gåvo skydd ej blott för sol och blåst utan även för obehörigas blickar, och […] alla minnen som gamla kunder hos ’Åke Hans’ bevara därifrån”. I trädgården uppfördes också en musikpaviljong, förmodligen på 1880-talet, där det efter sekelskiftet enligt annonser uppfördes ”middags- och aftonkonserter” och ”solistframträdande”; Ernst Rolf lär också ha varit en uppskattad gäst här. 

Gården köptes nu, efter noggrant övervägande, för priset 55.000 kronor för att inredas till ett hem för Fabriks- och Hantverksföreningen i Lund. Man ordnade genast fortsatt utskänkning till krogen och en källarmästare som förhyrde restaurangen och Föreningen hade till en början sina sammanträden i det biljardrum som låg direkt till vänster om gatuhusets ingång.

Styrelsens uppdrag var nu att uppföra en omfattande tillbyggnad och Stadsarkitekt A B Jakobsson fick i uppdrag att uppföra ritningar; två förslag presenterades. Det större förslaget omfattade även en hotellrörelse med hotellrum men detta antogs ej med hänvisning till ekonomiska och andra osäkerheter. Det mindre innefattade en stor sammanträdeslokal, klubblokaler, en större matsal samt köksdepartement. 

Redan följande år startade bygget av huset som kom att ligga vid tomtens södra gräns. Då de nybyggda klubbrummen tydligen ofta användes av källarmästaren för vanliga gäster beslöt man snart också att instifta klubbrum för medlemmarna i gatuhuset och gjorde en förbindelsegång mellan husen. I dessa klubbrum kunde medlemmarna ha sammanträden, förvara protokoll, handlingar och fackredskap i särskilda låsta skåp och betalade för detta en årlig hyra till föreningen vilken vidarelämnades till bolaget och gjorde att föreningen fortsatt kunde sitta hyresfritt.

Åren 1913-15 arbetade en ny bolagsledning med ytterligare utvidgningsbehov och förändringar och man inbjöd till teckning av preferensaktier för att få in medel. Många inom föreningen var hantverkare och kom med förslag till förändringar, bland annat att riva gatuhuset och bygga en fyravånings byggnad med, återigen, hotellrum men det ansågs fortfarande för djärvt med tanke på osäkerhet runt utskänkningstillstånd och dylikt. Det blev ett förslag av domkyrkoarkitekt T. Wåhlin som vann bifall där dispositionsrätt till första våning i föreningsbyggnaden samt festsalen helt överlämnades till föreningen och resterande lokaler, kök i källare och vindsvåning ingick i restauranginnehavarens förhyrning. 

Nu breddades den södra delen av gatuhuset och gjorde därmed plats åt tre kaférum mot gatan samt en bredare matsal bredvid in mot gården. En ny musikpaviljong uppfördes och en utvidgning av trädgårdskaféet, där de tidigare småverandorna ersattes av en stor veranda längs trädgården. Den tidigare matsalen i nybygget blev nu sällskapsrum som fylldes med bibliotek, bekväma sittmöbler och olika hantverksföremål och konstverk, bland annat av Jöns Mårtensson och två glasmålningar av Anders Nilsson föreställande Biskop Absalon och Saxo Grammaticus. Detta hade åstadkommits genom ett lotteri för främjande av yrkeskickligheten av stadens idkare 1913. När föreningen 1922 firade 75 år gjorde man detta med en utställning i en tillfällig träbyggnad i södra delen av trädgården.

1927 avslutades en restauration av festsalen. Föreningen hade länge velat göra den mer stilfull och representativ och nu revs en träläktare på södra delen, där tyvärr en träfris med emblem av de olika hantverksyrkena gjorda av Jöns Mårtensson gick förlorade. Ny armatur anskaffades och värdefull utsmyckning, bland annat allegoriska oljemålningar av Gösta Adrian-Nilsson utfördes; dessas namn var ”Morgonen”, ”Livskampen” och ”Aftonen”. 1932 var det dags för den mörka och dragiga gårdslängan, kallad ”sommarrestaurangen” att byggas om och moderniseras, även här med T Wåhlin som arkitekt. Man utvidgade byggnaden och satte in mer fönsterglas och ny armatur. Dekorativa målningar av konstnären Jules Schyl prydde väggarna. 

1936 blev det slutligen gatuhusets tur att moderniseras. I norra delen slogs de flesta smårummen samman till en större sal som dagligen kom att inrymma vinterkaféet. Några smårum närmast porten behölls av praktiska och pietetsmässiga skäl – det var här Strindberg och hans vänner brukade träffas och ett av rummen hette också Strindbergsrummet.

Många restauranginnehavare har under åren stått för regimen och i början följde man traditionen med restauratörens namn; efter ”Åke Hans” blev det Restaurang Streijfert, och Restaurang Mårtensson. Efter många olika byten tyckte man detta var klumpigt och beslöt att ge verksamheten ett enda namn som valdes med tanke på dess natur som yrkesidkarnas hem: ”Industrirestauranten”. 

Sommarrestaurangen längs tomtens södra sida revs för att 1964 ersättas med en ny byggnad och restaurang, ”Fakiren”, med plats för 400 personer. Här fanns estrad, cocktailbar, dansgolv, kägelbana, roulettrum och vinkällare där gästerna själv fick välja ut sitt vin.

”Sommarkaféet” i mitten av tomten brändes tyvärr ner 1977 och är idag ersatt av en byggnad där kommunens IT-enhet är inhyst. I gatuhuset flyttade Kursverksamheten in 1981. Föreningen kan stoltsera med att de 1982 uppmärksammades av Föreningen Gamla Lund och då fick diplom för ”varsam ombyggnad eller renovering, där särskild hänsyn tagits till stadsbilden och den lokala byggnadstraditionen”.

Vi är idag också tacksamma att byggmästare Harry Karlsson inte fick som han ville då han på 50-talet föreslog en rivning av byggnaderna på innergården för att istället ersätta dessa med ett höghus!

JENNY SJÖKVIST

En bild av ”Industri-Restauranten” med uteserveringen. Det sk sommarkaféet ligger till vänster, sommarrestauranten till höger och Hantverksföreningens klubblokaler i bakgrunden. Bild ur Bengt Karlssons jubiléumsbok 1997. Foto: Thomas Winther

Föreningens festsal innan renoveringen 1927 då GAN utförde muralmålningar på väggarna.