Föreningen Gamla Lund har tagit del av planförslaget för samråd till Översiktsplan för Lunds kommun och vill avge följande synpunkter:Procedurfrågor
• Eftersom frågan om SAMRÅD och MEDBORGARDIALOG inte i alla delar uppfylls så som lagen kräver (PBL 2016:900. 3 kap. 9 §), anser Föreningen Gamla Lunds styrelse att byggnadsnämnden bör förlänga tiden för samråd med tre månader räknat från den 1 december 2017. Det kan ge Lundaborna verklig möjlighet att bidra med synpunkter och framlägga konstruktiva förslag. Motivering, se följande punkter:
• Följebrevet nämner att den strategiska nivån på samrådshandlingen ”ska bidra till dia-log i ett planerat brett och öppet samråd där Lunds invånare får en chans att spela en viktig roll i den pågående och fortsatta arbetsprocessen”. För att underlätta en sådan process borde utställningen om förslaget vara tillgänglig under hela samrådstiden i alla kommundelar, och inte bara korta perioder på olika bibliotek. Det borde också bättre framgå och motiveras vilka strategiska frågor som tas upp och vilka som inte tas upp i nuvarande skede, och även vilka frågor, som allmänheten har reell möjlighet att påverka.
• Planförslaget är inte en fullständig översiktsplan. Det saknas kommuntäckande plankartor (förändringskarta, regleringskarta) och en genomgång av allmänna intres-sen som kulturmiljö, jord- och skogsbruk och riksintressen, varför många frågor av vikt för översiktsplaneringen och utvecklingen av kommunens fysiska miljö utelämnas.
• Eftersom handlingen i följebrevet presenteras som en ”Planstrategi” som ”utformats på en strategisk nivå för att vara ett underlag i dialogen kring framtagandet av en ny översiktsplan (…) där en mer detaljerad mark- och vattenanvändningskarta kommer att presenteras,” blir det missvisande att i BNs beslut 2017.09.21 beteckna den ”Över-siktsplan för Lund” eller i följebrevet som ”Översiktsplan för Lunds kommun – plan-förslag för samråd”. På handlingens framsida står mer rättvisande ”Översiktsplan, planstrategi – samråd”. Det borde dock klargöras på ett tydligare sätt, att detta inte är en översiktsplan i egentlig mening utan en sammanställning av planstrategier.
Kommentar till redovisade planstrategier
Föreningen Gamla Lund ifrågasätter inte behovet av en planberedskap för att bygga ca 1.200 nya bostäder årligen (26.000 fram till 2040), men ser gärna att tillväxten regleras mer på den regionala nivån. Föreningen har inte heller något att invända mot visionen att utöver förtätning styra större delen av tillväxten till ”Kunskapsstråket”, ”Västerbro” och ”Källby” och de mindre orterna (Stångby, Dalby, Veberöd och Genarp). Målet att främja hållbara trans-porter, cykeltrafik och att utveckla Lund som ”klimatkommun” är också utmärkt. Föreningen Gamla Lund instämmer också i huvudstrategierna inom målområdena ”Det växande Lund”, ”Det gröna Lund” och ”Det nära och levande Lund” samt att strategins huvudpunkter är förtäta, växa inifrån och ut, satsa på noder och att kraftsamla i viktiga stadsutvecklingsområden. De redovisade målen och strategierna kan sannolikt stödjas av de flesta lundabor. Som föreningen ser det, handlar plandiskussionen därför mindre om målen i sig än hur de omsätts till konkret planering, hur olika strukturella frågor och alternativa lösningar behandlas – eller skjuts på framtiden, och hur olika intressen i förhållande till planeringen och utvecklingen diskuteras. Föreningen Gamla Lund ser fyra överordnade frågor som direkt eller indirekt berör kulturmiljön och som behöver utredas mer inför slutversionen av översiktsplanen: (1) Den regionala utvecklingen och planeringen inklusive (2) skyddet av kulturlandskapet mellan tätorterna och (3) de överordnade järnvägsfrågorna och den därmed sammanhängande (4) lokala kollektivtrafiken. Även om frågorna i hög grad ligger på mellankommunal, regional eller t o m riksnivå har de mycket stor betydelse för kommunens planering och bör därför tas upp på kommunnivå, i översiktsplanesammanhang.
Den regionala utvecklingen och planeringen
För invånarnas dagliga liv minskar kommungränsernas betydelse, och därmed blir regionala planfrågor väl så viktiga som kommunövergripande. Ett avsnitt behandlar Lund i regionen, främst utbytet med Malmö och Köpenhamn. Samarbetet i ”Greater Copenhagen & Skåne Committee” nämns, men inget om konkreta utvecklingsstrategier i Öresundsregionen, eller de strategier som arbetats fram av den tidigare Öresundskommittén. Region Skånes ”Struktur-bild för Skåne” och ”Skånes regionala utvecklingsstrategi” nämns utan att konkreta mål och strategier därifrån visas. Inom stråket Malmö – Lund ges mer konkret information, genom ”Strukturbild MalmöLund”, sammanställd 2012-2014. Den visar en utveckling längs befintlig och planerad spårburen kollektivtrafik, bl a Simrishamnsbanan och från Lund till Dalby, Staffanstorp, Bjärred och Hjärup – Lomma. I översiktsplanen talar man i stället om ”starka kollektivtrafikstråk”. De regionala utvecklingsfrågorna borde lyftas fram på ett tydligare sätt.
Skyddet av kulturlandskapet mellan tätorterna
”Strukturbild MalmöLund” aktualiserar behovet av att skydda kulturlandskapet mellan tätorterna. Utbyggnad längs järnvägar får lätt en bandstadsprägel, där den ena stationsorten växer samman med nästa och tvärgående landskapsstråk blockeras. En ”pärlbandsstruktur” med åtskiljande landskapsstråk på minst 1 km, anknyter bättre till det traditionella kulturlandskapet, och ger varje stationsort en tydligare egenidentitet. Värdet av det skånska slättlandskapets fria flukter mellan ”bebyggelseöar i det öppna åkerhavet” nämns inte. Översiktsplanen bör ta upp frågan om att hindra tätorterna att växa ihop. Detta är inte bara en fråga om att bevara mest möjligt av den goda jorden utan också om att behålla det skånska öppna kulturlandskapets kvaliteter.
Mellan Malmö och Lund återstår bara någon km öppet landskap på ömse sidor om Hjärup, och mellan motorvägen och Lundavägen håller Hjärup och Lund på att byggas samman (Bergströmshusen). Väster därom, kring järnvägen återstår 1-2 km öppet land, som bör skyddas mot bebyggelse. Redan dåvarande Sydvästra Skånes Kommunalförbunds regionplan 1979 föreslog långsiktiga bebyggelsegränser för att bevara öppna landskapsstråk och hindra tätorterna att växa samman. Jfr. danska ´byudviklingsplaner´, som långsiktigt definierar gränser för bebyggelseutveckling och bevarar jordbruks- och naturlandskap. Regionplanerna för Köpenhamnsområdet har särskilda översiktsplaner för det öppna landskapet utanför tätor-terna. Ett sådant landskapsskydd behöver inte stå i motsättning till en kontrollerad, koncentrerad bebyggelseutveckling kring överordnade kollektivtrafikstråk.
Det är positivt att kartan ”grön infrastruktur i landskapet” definierar fem landskapliga huvudzoner i Lunds kommun; ”Lunds stad”, ”Slätten”, ”Romeleåsen”, ”Backlandskapet” (i sydost) och ”Vombsänkan”, även om inga specifika riktlinjer för planering inom de fem olika zonerna ges. Det är också positivt att områden med höga naturvärden och viktiga landskaps-stråk redovisas, liksom landskapsstråk av strategisk betydelse samt att vattenfrågor tas upp. Ekologi, biologisk mångfald och friluftsliv betonas i sammanhanget, liksom att ”så långt möjligt skall all typ av jordbruksmark (…) kunna bevaras för exempelvis långsiktig livsmedelsförsörjning, klimatanpassningsåtgärder eller möjlighet för rekreation.” Det öppna kulturlandskapets kulturhistoriska och upplevelsemässiga värden och utblickarna i landskapet nämns dock inte. Även om en viss utbyggnad på högvärdig åkermark är svår att undvika borde relationen bebyggelseutveckling / landskapsvärden tas upp, t. ex. den framtida avgränsningen av ”Lunds stad”, vars utvidgning sker på bekostnad av ”Slätten”.
De överordnade järnvägsfrågornaStambanans utbyggnad till fyra spår nämns, där spåren antas kunna gå i markplan eller i tunnel och alla tåg förutsätts stanna på Lund C. Det nämns inte att en markplanslösning genom Lund C med stor sannolikhet kräver att Armaturfabriken helt eller delvis måste rivas. Inte heller nämns alternativet höghastighetsbana på bro via Brunnshög – troligen det som kostar minst. Ett yttre godsspår nämns som angeläget men inget konkret förslag visas.
Den internationella och nationella tillgängligheten till Lund ses som mycket viktig för universitetets- och kunskapsmiljöns utveckling, och höghastighetståg, också ner till kontinenten, som ett mer hållbart alternativ än flyg. Det saknas dock en långsiktig samlad vision för bansystemets utveckling i Öresundsregionen, inkl. höghastighetståg, regionaltåg, lokaltåg och godståg. Öresundskommitténs studier på området har inte följts upp på ett systematiskt sätt. Tidsperspektivet har en mycket stor betydelse, om den samlade transportinfrastrukturen skall utvecklas effektivt, utan fördröjning, i förhållande till bebyggelseutvecklingen. Detta berör i högsta grad de kommunala översiktsplanerna.
Många frågor är ännu olösta. Även om många viktiga beslut ännu inte har fattats, vore översiktsplanen ett lämpligt forum att konkret ta upp frågor och möjligheter. Alternativen höghastighetståg i markplan, tunnel eller på bro (ev. via Brunnshög) ger mycket olika förut-sättningar för planeringen. En tunnel för alla tåg genom Lund kan ge krav på en helt ny an-slutning från Västkustbanan norr om staden. En tunnel för enbart höghastighetståg och/eller godståg ger helt andra planeringsförutsättningar, liksom alternativen separat godsbana vid E6:an, eller, för trafiken till kontinenten, i tunnel under Öresund. En redovisning i Översiktsplanen av de möjliga alternativen, bl a för höghastighetståg och godståg, och deras konsekvenser kunde främja diskussionen och påskynda beslut i dessa frågor. Korridorer för olika möjliga sträckningar måste hållas öppna.
Den lokala kollektivtrafikenPlanen visar ”starka och potentiellt starka kollektivtrafikstråk”, men tar utöver Brunnshögslinjen – inte ställning till om det blir bussar, spårtrafik eller annat (bortsett från på s. 45, där spårväg till Dalby nämns). Flera av stråken följer befintliga vägar, men planen tar inte upp att effektiva stråk, oavsett system behöver vara ostörda av biltrafik.
Kollektivstråkens fortsättning in i stadskärnan är problematiskt redovisade. Stråket från Staffanstorp visas fortsätta på Stora Södergatan, trots att det just var skisser på spårväg via Stora Södergatan och Klostergatan som särskilt gav upphov till spårvägsmotståndet för några år sedan. Alternativet via Ringvägen – Trollebergsvägen visas inte. Stråket från Dalby fortsätter i första hand på Dalbyvägen – Östra Mårtensgatan inne i staden, medan den för spårväg tilltänkta Lundalänken via Brunnshög kommer i andra hand. För stråket från Bjärred visas två möjligheter, via Fjelievägen – Västertull, och via f d Bjärredbanan – Kung Oscars väg – Kävlingevägen. I översiktsplanen bör tydligare diskuteras olika alternativ för de ”starka” kollektivtrafikstråkens fortsättning i stadskärnan inkl. konsekvenser. Det är bra att stadsbusstrafiken inom Lunds stad förutsättes vara helt elektrifierad år 2023.
De olika tätorternas tillväxt
AllmäntDet är positivt att planen vill göra mindre tätorter mer attraktiva för att avlasta städerna Lund och Malmö och att förtätning skall ”påverka de befintliga miljöerna så lite som möjligt, genom utgå från platsens egna förutsättningar.” Det nämns inte att detta ibland kan vara konfliktfyllt och innebära stora utmaningar av att kombinera visioner och idéer med försiktighet och hänsyn. Det är positivt att planen eftersträvar en funktionsblandad stad med bostäder, arbetsplatser, handel och service. Behovet av renodlade verksamhetsområden är svårbedömbart. Erfarenheten är att olika former av externhandel ofta sprids till externa, bilorienterade företagsområden utan nämnvärd stadskvalitet, men någon tydlig politik på området formuleras inte.
För arkitektur och kulturmiljö samt stadskärnans miljö hänvisas till särskilda PM. Det skrivs att nybebyggelse skall tillföra värden, utveckla platsen och tillsammans med äldre bebyggelse bidra till helhetsupplevelsen. Lunds särart, inkl. den historiskt blandade miljön skall respekteras. Omsättningen av dessa goda tankar i praktiken kommer givetvis att påverkas av många faktorer. För stadskärnan beskrivs potentialerna och värdena men i mindre grad problemen, t. ex. med butiksutflyttningar och tomma lokaler.
Lunds stad
I huvudsak är Föreningen Gamla Lund positiv till de visade utbyggnadsområdena. Utbyggnad av verksamhetsområden mellan Lund och Stångby och mellan väg 108 och kommungränsen mot Lomma (fr. s. 31) hotar dock allvarligt det öppna landskapet och bör utgå. Det visade utredningsområdet mellan Höjeå och väg 108 – i Staffanstorps kommun – bör utgå. Det är mycket angeläget att Höjeå förblir bebyggelsegräns och det kvarvarande öppna landskapet mellan Höjeå och Hjärup skyddas i samarbete mellan Lunds och Staffanstorps kommuner. De framtida utbyggnadsområdena i nordöstra Brunnshög, öster om Utmarksvägen samt Norränga och Råbytorp tangerar stadens önskvärda bebyggelsegräns mot öster och bör ges en genomtänkt avgränsning mot det öppna landskapet. Det är positivt att det öppna landskapet mellan Nöbbelöv och Vallkärra bibehålls.
Södra Sandby
Utbyggnadsområdena Killebäck och Fågelsång är välbelägna och relativt oproblematiska. De visade senare utbyggnadsområdena Lindegård och vid Hällestadvägen får god landskapskontakt, men är mindre välbelägna i förhållande till nuvarande kollektivtrafik. Den frihållna dalgången norr om Fågelsång kan förstärkas som natur- och odlingsområde längs ån. Den småstadsinspirerade förtätningen av ortskärnan kräver noga samspel med bevaring av äldre bebyggelse – hittills har mer än önskvärt rivits. Ett ”starkt kollektivstråk” skulle kunna följa Lundalänken – Sandbyvägen eller fortsätta från Brunnshög via Odarslöv och runt Kungsmarken till Södra Sandby.
Dalby
Föreningen Gamla Lund har inget att invända mot de förslagna utbyggnadsområdena, men ser gärna en prioritering av Södra Stationsområdet, trots osäkerheten om banutbyggnaden. Läget nära ortskärnan förstärker denna och kunde tala för en utbyggnad redan i första etappen. En sådan utbyggnad kunde ev. bli argument för tidigare utbyggnad av banan – och spårvä-gen från Lund. En förtätning i ortskärnan är positiv men måste ske varsamt. Det är av stor vikt att det öppna landskapet väster om Heligkorskyrkan långsiktigt bevaras. Det är positivt att det visas en spårkorridor för järnvägens utbyggnad som tillåter olika detaljutformningar, och att det gamla stationsområdet förutsätts bli återanvänt. Mellan Dalby och Södra Sandby föreslås ingen tätortsutveckling. Detta är positivt, eftersom naturområdet mellan dessa tätorter är mycket attraktivt och bör bevaras i sin helhet. Det största hotet mot naturområdet kan vara en utvidgning av stenbrottet norr om Skryllegården. Denna fråga borde tas upp i över-siktsplanen, liksom stenbrottet sydost om Dalby. Föreningen Gamla Lund har inget att invända mot de förslagna utbyggnadsområdena, men ser gärna en prioritering av Södra Stationsområdet, trots osäkerheten om banutbyggnaden. Läget nära ortskärnan förstärker denna och kunde tala för en utbyggnad redan i första etap-pen. En sådan utbyggnad kunde ev. bli argument för tidigare utbyggnad av banan – och spårvägen från Lund. En förtätning i ortskärnan är positiv men måste ske varsamt. Det är av stor vikt att det öppna landskapet väster om Heligkorskyrkan långsiktigt bevaras. Det är positivt att det visas en spårkorridor för järnvägens utbyggnad som tillåter olika detaljutformningar, och att det gamla stationsområdet förutsätts bli återanvänt. Mellan Dalby och Södra Sandby föreslås ingen tätortsutveckling. Detta är positivt, eftersom naturområdet mellan dessa tätorter är mycket attraktivt och bör bevaras i sin helhet. Det största hotet mot naturområdet kan vara en utvidgning av stenbrottet norr om Skryllegården. Denna fråga borde tas upp i över-siktsplanen, liksom stenbrottet sydost om Dalby.Föreningen Gamla Lund har inget att invända mot de förslagna utbyggnadsområdena, men ser gärna en prioritering av Södra Stationsområdet, trots osäkerheten om banutbyggnaden. Läget nära ortskärnan förstärker denna och kunde tala för en utbyggnad redan i första etap-pen. En sådan utbyggnad kunde ev. bli argument för tidigare utbyggnad av banan – och spårvä-gen från Lund. En förtätning i ortskärnan är positiv men måste ske varsamt. Det är av stor vikt att det öppna landskapet väster om Heligkorskyrkan långsiktigt bevaras. Det är positivt att det visas en spårkorridor för järnvägens utbyggnad som tillåter olika detaljutformningar, och att det gamla stationsområdet förutsätts bli återanvänt. Mellan Dalby och Södra Sandby föreslås ingen tätortsutveckling. Detta är positivt, eftersom naturområdet mellan dessa tätor-ter är mycket attraktivt och bör bevaras i sin helhet. Det största hotet mot naturområdet kan vara en utvidgning av stenbrottet norr om Skryllegården. Denna fråga borde tas upp i översiktsplanen, liksom stenbrottet sydost om Dalby.
Veberöd
De föreslagna utbyggnadsområdena är i huvudsak välbelägna. Den på sikt föreslagna utbyggnaden i det skogsbevuxna Idala strövområde är dock diskutabel. Det är positivt att återutnyttjande av den gamla bansträckan genom samhället och av stationsområdet föreslås, liksom att spårkorridoren utanför samhället tillåter olika detaljutformningar.
Genarp
De visade utbyggnadsområdena är välbelägna och det finns också en förtätningspotential, särskilt i norra delen av tätorten, nära kyrkan. Det vore värdefullt att skapa en attraktiv bykärna kring kyrkan. Genarps kyrka är en av mycket få 1500-talskyrkor i Sverige och är unik också genom sin arkitektur och sitt monumentala läge som siktpunkt på vägen från väster. Närliggande verksamhetsområde och glesa småhusbebyggelse motsvarar inte det värdefulla läget nära kyrkan, men det finns möjligheter att tillskapa en miljö, mer värdig det unika läget. Ett studium av detta, och att genom de föreslagna utbyggnadsområdena förädla norra delen av Genarp vore önskvärt. Dessa frågor nämns inte i översiktsplanen.
Stångby
Det är positivt att Stångby utbyggs till ett helgjutet stationssamhälle, och att den gamla stationsbyggnaden återanvänds och bildar samhällets medelpunkt. Utbyggnaden hittills har dock till stor del bestått av ganska stora grupphusområden med likartade hus. För den fortsatta utbyggnaden vore det önskvärt med större lokal variation och mindre utbyggnadsenheter. Översiktsplanens visade tillägg i sydost, nordost och norr, alla inom 1 km från stationen, bil-dar en lämplig avrundning av samhället. Särskilt viktigt är det att undvika ytterligare utbyggnad i riktning mot Lund, för att bevara kvarvarande öppet landskap där. Det triangulära ”ut-redningsområdet för järnväg”, bör behållas som öppet landskap oavsett vilken sträckning järnvägen får. För de nya järnvägsspåren mot Hässleholm antyds lägen både väster och öster om Stångby. Även om beslut genom Sverigeförhandlingen ännu inte fattats, borde olika möjliga sträckningar visas och läggas fram till diskussion. För- och nackdelar med olika spårlägen borde tas upp i översiktsplanen, liksom lägen för spårens fortsättning norrut.
Sammanfattande kommentar
Planens starka sidor är:
– Att den för fram kvalitativa idéer för kommunens tillväxt och utveckling med fokus på staden Lund och de fem övriga större tätorterna.
– Att den har hållbar utveckling som central faktor och presenterar strategier på olika områden för att uppnå detta mål.
– Att den, om än ofullständigt, behandlar regionala utvecklingsstrukturer och transportnät.
– Att den behandlar de övergripande landskaps- och naturfrågorna.
Planens svagheter är:
– Att den är mycket vag vad gäller planeringen utanför tätorterna, och hur allmänna principer kring landskapskvaliteter skall omsättas i konkret planering.
– Att den undviker att på ett mer genomgripande sätt behandla viktiga strukturfrågor kring järnvägssystemets utveckling, inkl. höghastighetståg, godståg, olika spårdragningar, möjligheter till tunnellösningar och brobanor och deras konsekvenser för planeringen. Detta bör behandlas principiellt i översiktsplanearbetet även om beslut ej är fattade.
– Att den saknar heltäckande kommunkarta.
Lund 2017-11-30