Herman Wilhelm N, en 26-årig arbetare från Spånga, togs in på Lunds hospital (Sankt Lars) en sommardag 1890. I samtal med läkaren berättade han om sitt tidigare liv och de svårigheter han upplevt. Bland annat menade han att en kvacksalvare förföljt honom och förgiftat hans kaffe. Under vistelsen på hospitalet förbättrades mannens tillstånd, enligt läkarens journalanteckningar, men en idé höll han envist fast vid: att han var hypnotiserad mot sin vilja.

Föredraget jag ska hålla för Gamla Lund handlar om psykiatriska patienters berättelser under sent 1800-tal. Jag kommer att lyfta fram några patienter som var intagna på Lunds hospital, en av landets största och mest påkostade psykiatriska anstalter. Dessa patienter hade en sak gemensamt: de ansåg sig ha blivit utsatta för ofrivillig hypnos. Hypnos var vid den här tiden ett populärt samhällsfenomen, både som medicinsk behandling och som kittlande scenunderhållning. Att psykiatriska patienter vävde in hypnos i sin föreställningsvärld är därför inte så överraskande. I det sena 1800-talets psykiatri var det välkänt att patienters berättelser ofta färgades av tidstypiska fenomen. Men hur kan vi förstå dessa tidstypiska element i patienternas berättelser? Hur kan vi förstå patienternas försök att skapa mening i en kaotisk livssituation?

Att studera psykiatriska patienters berättelser i historisk tid är inte enkelt. Det är sällan patienterna själva haft möjlighet att skriva ner sina upplevelser och tankar. Ofta måste de spåras i journalen, ett psykiatrisk dokument där patientens röst förmedlas i andra hand. Avståndet i tid skapar också en distans till berättelserna, likaså den ibland svårdechiffrerade kognitiva och språkliga strukturen. Det är en utmaning att överbrygga denna distans för att nå fram till patientens berättelse och dess meningsskapande funktion. Om det patienten berättade överensstämde med verkligheten eller inte är knappast relevant i sammanhanget. Syftet är att försöka tolka och förstå patientens egen sjukdomsupplevelse, så långt det är möjligt. 

De patientberättelser som föredraget handlar om skrevs ner för över 130 år sedan. De har sitt ursprung i ett samhälle som på många vis var olikt vårt eget, med andra utmaningar och svårigheter. Samtidigt brottades patienterna med samma existentiella utsatthet som alla människor, oavsett tid, måste hantera. Därför kan vi relatera till deras berättelser. Även om människors sätt att hantera livets påfrestningar präglas av varje tids egna förutsättningar – och därför är historiskt föränderligt – är det grundläggande mänskliga behovet av identitet och mening detsamma. ′

Cecilia Riving

Cecilia Riving är historiker vid Lunds universitet med en master i biblioteks- och informationsvetenskap. Hennes forskning och senaste publikationer rör främst behandling av psykisk ohälsa, psykiatriska livsberättelser samt hypnos som vetenskaplig underhållning under 1800- och tidigt 1900-tal.

Föredraget hålls i Kulturens auditorium.