Planprogrammet avser ”att ange förutsättningar för förtätning och förädling av området Söderport.” Den nyskapade beteckningen ”Söderport” avser området omedelbart söder om Södertull, från Malmövägen i väster till Järnåkraskolan i öster. Det kunde vara tillräckligt att kalla området Södertullsområdet. Genom att planområdet omfattar områden på ömse sidor av Södra vägen kan denna göras om till ”stadshuvudgata” som får en sammanhållande, i stället för avskiljande karaktär och därmed bidrar till att koppla Järnåkraområdet till stadskärnan. Stadshuvudgatan beskrivs som ”läkande”, varmed menas att staden knyts ihop eller helas. Trafiken kommer dock inte att minska, snarare öka, p g a tillkommande bebyggelse. Det är svårt att avgöra vad som avses med ”modig” arkitektur – och vad ett sådant begrepp kan legitimera.
Förtätning av halvcentrala områden är ett bra alternativ till utbyggnad i det öppna landskapet, men kräver noggrann anpassning till omgivande stadsmiljö. I detta fall är det särskilt viktigt att den medeltida stadsavgränsningen fortfarande skall vara tydlig och att Södertull fortfarande bildar en port till stadskärnan. Därtill kommer att bebyggelsen skall förmedla en övergång från den täta kvartersstaden till den mer öppna förstadsbebyggelsen. Föreningen Gamla Lund har uppfattningen att detta har lyckats förhållandevis väl, genom att gaturummet breddas söder om Södertull, så att gavlarna på de två byggnaderna längst söderut på Stora Södergatan syns väl och fortfarande framstår som port till stadskärnan. Härmed bildas ett entrétorg till den gamla stadsdelen, även om det egentligen blir Södra vägen som utgör gräns för den slutna kvartersstaden.
För att tydliggöra medeltidsstadens södra avslutning borde dock parken mellan Södra Esplanaden och Hardebergaspåret utformas som en direkt fortsättning av Stadsparken, så att Malmövägen söder om Södertull korsar ett sammanhängande grönt stråk. En i parken innesluten publik paviljongbyggnad mitt emot Kulturmejeriet skulle kunna ge en värdig entré till medeltidsstaden. De båda byggnaderna skulle kunna flankera varandra som ”grindstolpar” utanför själva ”stadstullen”. Planen hade blivit tydligare om det härutöver inte uppfördes några byggnader i parkområdet. De visade fristående byggnaderna i parken framstår som tillfälligt utformade och placerade. Om nya byggnader skall uppföras, vore det önskvärt att de fick en mer enhetlig utformning, tydligare underordnade sig parken (”hus i park”) och tydligare relaterade sig till Hardebergaspåret.
Det är positivt att g/c-stråket Hardebergaspåret återgår till den tidigare järnvägens sträckning, så att detta historiska spår tydliggörs. Det är också positivt att den befintliga garagebyggnaden rivs så att nord-sydliga kopplingar kan åstadkommas, och att den gamla järnvägsmiljöns byggnader bevaras och att även den återstående Järnåkrabebyggelsen från 1950-talets slut beskrivs som bevaringsvärd. Tyvärr gick förnyelsen för 10-15 år sedan ut över en del av Karhögstorgs miljökvaliteter, men den nu visade planen förminskar inte dessa kvaliteter ytterligare. Tvärtom kan utbyggnaden ge det numera norrut orienterade torget en viss stadga i stadsbilden och ett tydligt gaturum kring Södra vägen. Nybebyggelsen söder om Karhögstorg är väl anpassad till den öppnare förstadsmiljön, där vi inte ser något hinder att den befintliga lågstadieskolan rivs. Det är positivt att Nilstorp och Körsbärsvägen knyts tydligare till Karhögstorg via ett nytt g/c-stråk. Hardebergaspårets rytm med omväxlande gröna rum och smalare partier är välgörande.
Föreningen Gamla Lund är positiv till planprogrammets huvudidé och struktur, men har synpunkter enligt ovan på parken söder om Södra Esplanaden.
Lund 2018-04-19