Planen syftar till att förtäta Hospitalsgården med bostadsbebyggelse i 4-9 våningar på parke-ringsplatsen söder om f d Hävdaryggen (Skatteskrapan) och väster om höghuset Karhögstorg 4. Byggnaden tänkes uppföras som bilfritt boende, där parkeringsnormen är reducerad med 90-95 %. Huset, med ca 70 lgh, är tänkt att trappas ned i terrasser från norr till söder. Terras-serna utformas som gröna friytor vända mot Karhögspark i söder. Det finns inga friytor på mark, men PBL:s krav på sådana friytor betraktas tillgodosett i parken. Fasaderna uppförs i trä men tar intryck av omgivande byggnaders synliga vertikala och horisontella bärande element och modulmönster. Arkitekturen har höga ambitioner, men stora krav måste också ställas på utformning av nybyggnad på denna plats.

Hospitalsgården (Järnåkraområdet) från 1957-60, ritat av Jaenecke & Samuelson, var banbry-tande inom svensk stadsplanering och ett utmärkt exempel på folkhemmets grannskapsideal. Planen var inspirerad av Baronbackarna i Örebro från 1953-57, ritat av Sidney White och Per-Axel Ekholm, där meandrande huslängor dels avgränsade U-formade gårdar närmast husen, dels omgav en inre större grön park. De mindre gårdarna var direkt kopplade till parken i mit-ten. Biltrafiken hålls på utsidan. Medan Baronbackarnas arkitektur är av traditionellt 1950-talssnitt med putsade fasader och sadeltak är Hospitalsgården exponent för samtidens internat-ionella tendenser med plana tak eller mycket låga pulpettak, hela fasader, på de lägre byggna-derna uppåt inåtlutande, av indragna balkonger och tydligt visade vertikala och horisontella konstruktiva element. Jaenecke och Samuelson deltog med en besläktad byggnad på utställ-ningen ”Interbau” i Västberlin 1957, tillsammans med storheter som Le Corbusier, Niemeyer, Aalto, Gropius och andra inom samma tradition. Sammantaget ställer detta mycket stora krav till Hospitalsgårdens vidare utveckling, där hittills Karhögstorg radikalt har förändrats på okänsligt sätt.

Den föreslagna nybyggnaden kompletterar befintlig höghusbebyggelse intill Karhögstorg, men tar bort något av luftigheten i området. Byggnaden får en viss skuggverkan på grannbebyggel-sen men en större nackdel är att den bryter mot en av stadsplanens bärande idéer genom att den skärmar av den direkta visuella kontakten mellan den centrala parken och dels bebyggel-sen på Hävdaryggen 1, dels höghuset Karhögstorg 4. Träarkitekturen kontrasterar mot omgi-vande betong- och tegelarkitektur, men har ändå ett visst strukturellt släktskap, vartill byggna-den har en tydlig orientering mot parken. Planförslaget innebär en avvägning mellan behov av förtätning och önskemål att bevara 1950- och 1960-talens stadsbyggnadsideal med närkontakt bostäder – grönska.

Sammantaget kan Föreningen Gamla Lund med viss tveksamhet acceptera planförslaget, men vill framhålla, att ytterligare förtätning i området, som motverkar visuell och funktionell kontakt mellan befintlig bebyggelse och Karhögspark inte bör tillåtas.

För Gamla Lunds styrelse,
Bo Larsson och Bengt Aronsson.
2019-10-21