Detaljplanen omfattar ett stort utbyggnadsområde öster om Stångby station. Det är ett exempel på en ”klassisk” stadsplanering, som ger struktur åt en hel stadsdel, som kontrast till de många ”frimärksplanerna” som bara reglera enstaka byggprojekt. Ambitionen är utbygga Stångby till ett småstadsliknande stationssamhälle, där stationen är själva mittpunkten. Det gamla stationshuset tas åter i bruk och direkt invid perrongerna anläggs ett nytt torg, dit huvudgator går från nordost och sydost. Föreningen Gamla Lund ser mycket positivt på att på detta sätt utveckla en småstads- och trädgårdstadsmiljö med tydlig identitet, som kontrast till funktionalistiska ”bostadsområden”. Det har därtill lyckats att utforma parkeringen, så att den knappast märks i stadsmiljön. Den visade inspirationen från småstäder och trädgårdsstäder illustrerar en ambition att skapa en människovänlig och varierad miljö. De olika utbyggnadsområdena i Stångby, på båda sidor om järnvägen, bildar en väl definierad helhet. Det är dock önskvärt att utbyggnaden sker i små enheter, där enstaka byggherrar får bygga i flera mindre, spridda enheter i stället för större samlade enheter. Den tidigare utbyggnaden vid Signalvägen, Solkurvan, Tågvägen m m är med sina stora grupphusområden för likartad, vilket trots hög kvalitet på arkitektur, skala och stadsplan motverkar det önskade intrycket av traditionellt småstads- eller stationssamhälle. Det vore en fördel, om planbestämmelserna kunde främja större lokal variation.

Utbyggnaden av Stångby sker på högklassig jordbruksmark. Detta kan inte undvikas, om utbyggnaden skall koncentreras till områden kring järnvägsstationen, vilket är ett sätt att både minska biltrafiken och förhindra stadsspridning över landskapet. Olika miljö- och resurshänsyn kommer i konflikt till varandra, men Föreningen Gamla Lund har förståelse för att viss jordbruksmark får offras, för att den av andra skäl är mycket välbelägen för utbyggnad. För att skydda det öppna kulturlandskapet kring Lund är det då viktigt att bebyggelse sker koncentrerat och tydligt avgränsat mot jordbrukslandskapet och att öppna landskapsstråk bevaras mellan orterna, som inte tillåts växa ihop. Utbyggnaden av Stångby tillgodoser dessa principer. Generellt kring Stångbys utbyggnad finns en risk att samhället på sikt växer ihop med Norra Fäladen / Annehem och Vallkärra. För att hindra detta bör ett öppet landskapsstråk aktivt planeras runt hela Stångby, inte minst på södra och sydvästra sidan. Utbyggnad längs järnvägar får lätt en bandstadsprägel, där den ena stationsorten växer samman med och omärkligt övergår i nästa och tvärgående landskapsstråk blockeras. Med en tydlig ”pärlbandsstruktur” med åtskiljande landskapsstråk på minst 1 km, anknyts bättre till det traditionella kulturlandskapet, och varje stationsort får en tydligare egenidentitet. Det är önskvärt att detaljplanen knyts till någon form av helhetsplan för Stångby, som garanterar bevarande av det öppna landskapet mellan Lund och Stångby.

Med dessa kommentarer tillstyrker Föreningen Gamla Lund planförslaget.

Lund 2017-11-17

För Föreningen Gamla Lund
Bengt Aronsson och Bo Larsson